ronjazorina

Igår tog jag en promenad ner till affären och gick då förbi min skola.
Såg att det stod en stege vid ett träd, och i trädet satt en katt.

"Ja, men de är ju på väg att ta ner katten, bra!" - tänkte jag och fortsatte gå.

På väg hem sitter katten fortfarande kvar.

"Stegen står ju där, så de är ju på väg att hjälpa kissen iallafall.. Men vart är alla?" - tänkte jag, men fortsatte hemåt.

Sedan sov jag dåligt eftersom jag var orolig för kissen.


Idag var jag och Älskling ute och gick, förbi skolan och såg att katten satt fortfarande där!
Visserligen fanns det nu folk där med en skylift och försökte få ned katten.
Ja, det var väl fan på tiden!
Undra på att jag sov dåligt om katten satt kvar där hela natten!
Stackars Tissen.. :(

Hursom, Vi gick till affären och sedan på vägen tillbaka hade de fortfarande inte lyckats få ned katten.

Vet inte hur många timmar de hade hållt på, men jag och Älskling stannade för att se att katten kom ned helskinnad (de pratade om att putta ned katten och fånga den i en filt - yeah, RIGHT! ett fall på säkert tio meter! Och de stod på fel ställe med filten).


Till slut fick han i skyliften äntligen tag i katten och kunde plocka ned den.

Slutet gott, allting gott - jag började nästan gråta av lättnad när vi fortsatte färden hemåt.