Nightmares...



Fyfan, hade en så hemsk mardröm inatt.. Det som gjorde den så hemsk var dels The Ring-tjejen (ni som har följt bloggen noga vet nog att jag är rädd för henne) och att den utspelade sig i vårt hem!

Skall försöka komma ihåg så mycket som möjligt och skriva ned hela drömmen nu, för vi skall ta med oss en dröm till nästa psykologilektion..



Få se nu..



Minns inte hur det började, men vet att jag var rädd för NÅGOT. Vaknade alltså mitt i natten av något och var rädd.
Satt kvar i sängen och såg mig omkring och försökte väcka min pojkvän. Han mumlade lite om att jag skulle sluta oroa mig och att det inte är någon där och sen vände han sig om och fortsatte sova.
Jag blev dock inte lugnad.

Tänkte att jag skulle tända taklampan, så tog mod till mig och rusade fram till lampknappen. Tröck på den. Inget hände. Slog av och på flera gånger men lampan fungerade inte. Pratade med min pojkvän, helt förtvivlad var jag när jag berättade att lampan inte funkade.
"Strömavbrott?" mumlade han, men  det var det inte svarade jag, för klockan på klockradion fungerade..
Lampan fungerade inte så jag hoppade snabbt tillbaka ned i sängen.

Helt plötsligt visste jag att det var tjejen i The Ring som var där, men tror inte jag hade sett henne än. Det var så mörkt. Ibland kunde jag se någon glimt av något ljust i nån vrå, men när man tittade var det borta.
Försökte återigen alarmera min pojkvän men samma procedur upprepades och han försäkrade mig om att Samara inte var där. Sedan fortsatte han återigen sova.

Jag visste att HON var där även om jag inte sett henne ordentligt. Kände något, att jag skulle titta ut i  hallen och där stod hon.


(Vanligtvis är hallen delvis upplyst av ljuset som sipprar ut genom en springa i badrummet (nattlampa) men inte nu. Det var kolsvart.)

Helt stilla stod hon, tittade på mig.
Jag skriker "TOM HON ÄR HÄR! HON STÅR DÄR! TITTA I HALLEN!"
Och han tittar (denna del ser jag igenom hans ögon nu, hallen var tom)
(Tillbaka till min synvinkel)
"MEN HON STÅR JU DÄR! SER DU INTE!?
(nu när han tittade bort hade hon dykt upp igen. Som en katt leker med sitt byte lekte hon med mig. Ville skrämma upp mig så mycket som möjligt innan det var dags för.. Ja, tror ni fattar..)

Hon försvann. Vart är hon nu? Kände av hennes närvaro men hon var borta. Hon var där - men vart?
Måste  ha en ljuskälla!
Tog upp en Toms mobiltelefon och satte på ficklampan. Den lyser förlite!! Jag ser inte vart hon är! PANIK.
Jag skriker. Flera ångestladdade skrik innan Tom hyssjar mig.
Han sätter sig upp i sängen och tittar  rakt framåt i mörkret.
"Hörde du något?" frågar jag.
"Ja"
Jag lyser med mobilen åt det hållet och han fortsätter: "Frågan är bara vad fan det var som lät"
(nu verkar han också oroad)

Jag ser nog henne igen här
Jag blir hysterisk och försöker lysa med  lampan åt alla håll.
Fumlar med min mobiltelefon och försöker tända lampan på den också, den har starkare lampa men jag trycker fel hela tiden.
Får tipset att jag skall öppna ytterdörren och på så sätt släppa in lite ljus/släppa ut vad-det-nu-är
- MEN JAG VET JU INTE VART HON ÄR!

Helt plötsligt är det självklart att jag skall öppna ytterdörren - det kommer lösa allt!
Men jag vågar inte. Hon kanske är i hallen?
Jag måste. Skall bara tända mobillampan och sen rushar jag.
DET GÅR INTE ATT TÄNDA LAMPAN!!

Hon kommer.







Och här vaknade jag, väckarklockan ringde på mobilen.
När jag vaknade satt jag upp i sängen med armen utsträckt framför mig.  Jag hade alltså plockat upp mobilen i sömnen och försökte lysa upp rummet med den när den började pipa.
Usch.. Här kan man verkligen säga "saved by the bell" för jag ville inte fortsätta den där drömmen..

Men det var fortfarande läskigt, för jag fick aldrig den där känslan av att "Puh, det var bara en dröm" eftersom jag vaknade i EXAKT samma ställning som i drömmen, den utspelade sig på samma plats och jag hade mobilen i handen precis som jag drömde.
Skillnaden var bara att lampan i badrummet nu var tänd, Tom låg och sov och man kunde förnimma att solen sken bakom rullgardinen.

Vågade inte somna om, vågade knappt gå upp..


Hon är min största rädsla.


Känner fortfarade lite obehag inför tanken på att gå och lägga mig. Känns som att jag kommer drömma samma sak igen.. :/

Kommentarer
Postat av: Annica

Visst fan är mardrömmar hemska, men det är jävlar i mig så mycket mer hemskt när man är helt säker på att man är vaken fast man inte är det. Saker utspelar sig i ens eget hem, ens egen trygga vrå, och man känner att "fan, det här händer verkligen! Det är på riktigt! Det är slut med mig" osv. Och så är det ju extra hemskt när det bara är man själv som ser det hemska. Drömde något liknande någon gång om att det stod en väldigt hemsk kvinna vid min sängkant och hon kastade sig fram mot mig flera gånger men min sambo som jag krampaktigt höll om vid sidan om mig såg ingenting. Det var så hemskt!!! Fortfarande otäckt sen när jag vaknade. Då trodde jag att hon skulle dyka upp när som helst igen!:(((

2011-04-10 @ 01:38:54
URL: http://mangaandart.blogg.se/
Postat av: Sandra

Usch vad jobbigt :(

Mina mardrömmar har jämt samma återkommande tema - min sambo är otrogen med nån tjej.. Antingen random, som jag känner, eller från min klass.. Är lika krossande varenda gång >,< Sen kan jag inte hjälpa att vara sur på han när jag vaknar för han är så elak mot mig i drömmarna :S

2011-04-10 @ 22:58:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0